Mästaren och Margarita

Det finns böcker och det finns BÖCKER… Mästaren och Margarita är för mig en BOK. Jag har läst den ett antal gånger i livet och det är som att återse en gammal vän; allt välkänt finns där, men plötsligt ser man något som man inte sett tidigare, förmodligen för att man själv har förändrats. När jag läste boken första gången så minns jag att jag helst ville bläddra förbi historien om Pontius Pilatus, men när jag återvände nästa gång, så var det där jag blev berörd och omskakad. Allt har sin tid.

Det är andra gången jag ser boken bli teaterföreställning. Första gången var på det ljuva 80-talet på Dramaten. Det var inte lyckat – punkt. Nu den andra gången är mina förväntningar nedskruvade, men jag blir ändå besviken, även om det tar sig efter paus. Ingvar Hirdvall som Pontius Pilatus är en klippa:
– Ja, karln skulle kunna läsa telefonkatalogen innantill och det skulle bli intressant, som mitt sällskap säger.
Så är det. Jag gillar musiken i föreställningen och jag gillar en hel del annat också, men det är som om det inte riktigt vill sig, eller också är det mina förväntningar som jag försökte låsa in och kuva som ändå sitter där och vill ha mer: mer galenskap, mer oväntade infall och starkare känslor. Så när det är dags för tredje gången så ber jag att man tar in frälsaren i form av Alexander Mørk-Eidem . Jag kan också tänka mig att en Rikard Günther i vältränat skick skulle kunna skaka om det hela och skapa magi av en bok som är värd ett bättre öde än det som pågår på Stadsteaterns stora scen just nu. Visst det är ok – men det skulle kunna vara en teaterbomb!

Mästaren och Margarita på Stockholms Stadsteater, premiär den 15 februari 2008