3 SKÄL

För många år sedan lyssnade jag på en debatt mellan ett antal teaterchefer från hela världen. Det var en samling trötta medelålders och äldre män. De diskuterade teaterns framtid. En framtid som var mörk och omöjlig. Suckarna i rummet var allvarstyngda. Luften var svår att andas, som i en tågkupé, där luftkonditioneringen är avstängd. Viljan att samtala stördes hela tiden av simultantolkandet, och språket blev till en sörja av obegriplighet. Det var som om man för länge sedan hade glömt teaterns drivkraft - lusten och behovet av att berätta en historia. Då ställer sig den en enda kvinnan i församlingen upp. Hon säger: Varje morgon innan man stiger upp ska man hitta tre skäl till att göra det man ska göra under dagen. Annars kan man lika gärna ligga kvar. Kan man inte hitta tre skäl till att stiga upp, då är det dags att göra något annat i livet. Jag tror att de flesta av er här inne skulle behöva göra något annat. Det blev alldeles tyst. Kvinnan var teaterregissören Ariane Mnouchkine.


Hur många av oss skulle stiga upp om vi var tvungna att ange tre skäl till det vi skulle göra under dagen? Vilka är egentligen våra drivkrafter i livet?