Gott och Blandat

Ibland är jag på kulturella upplevelser som inte är teater, men ändå närmar sig teaterns gränsland. För ett par veckor sedan var jag på Kungliga Vetenskapsakademins årliga högtidssammankomst: frack och lång klänning, musikaliska akademin och en medelålder där nästa station är döden. I konceptet ingår tal, prisutdelning och kulturell finunderhållning i form av vacker musik, lättsam opera och Stina Ekblad som läser Edith Södergran.

Första gången jag hörde henne läsa Edith måste ha varit i början av 80-talet. Jag minns den ljumma augustikvällen, tystnaden i Storkyrkan och hennes mäktiga starkt intonerade finlandssvenska. Jag hade en oerhört stark relation till Ediths poesi i mina allra tidigaste tonår, efteråt har jag insett att vi är många som haft det. Det finns en kvinnostyrka och en stark längtan hos Edith som tilltalar brådmogna tonårsflickor. Jag minns till och med hur jag satt på Ernst Brunners disputation och var skitförbannad på honom för att han inte hade förstått någonting, varken om Edith eller om hennes konstnärskap.

Men nu är det musikaliska akademins vackra lokaler och Stina Ekblad som ska ge tillställningen lite kulturell air. Jag är uppklädd i min chokladbruna långklänning och egentligen älskar jag den här typen av sammankomster; det känns som om man deltar i en bättre pjäs från en svunnen tid eller som att man helt enkelt är Askungen på balen. Prisutdelningar får mig dessutom alltid att känna mig viktig, vare sig jag får pris eller inte, så deltar jag i något större sammanhang som kanske hjälper till att förbättra världen – i lokalen finns i alla fall för tillfället tillräckligt med kompetens. Men allt jag kan sitta och tänka på mitt bland alla uppklädda vetenskapsmän är att om bara Edith Södergran hade fått knulla, så hade jag sluppit sitta och lyssna på en åldrad Stina Ekblad som försökte tolka hennes själ. Fast å andra sidan då hade nog inte Edith skrivit poesi och det hade gjort mina tidiga tonår tyngre, liksom världens samlade litterära skatt. Vad vill jag då säga? Jo, låt Stina Ekblad gå vidare och hitta en ny poet som passar henne idag, för man kan inte som medelålders kvinna på allvar recitera Edith Södergran. Punkt.