Motstånd

En sommarsöndag mitt i juli. Jag helgar vilodagen och sitter på en vis- och jazzfestival på Nynäs slott. Jag gillar långa festivaler; vissa saker gillar man, medan andra passerar obemärkt förbi och ytterligare några får en att vilja gå på toaletten eller bara ta en promenad. Bäst den här dagen är Rigmor Gustafsson.

Ibland är jag avundsjuk på musiker. Det finns inget som kommunicerar så direkt med magen och känslan som musik. Du hör en ton och plötsligt är du 14 år igen och minns precis hur det luktade på skoldiscot, där de spelade den här låten eller hur det doftade vid brasan den där loja söndagseftermiddagen i köket på landet. Teater kan också hitta de här känslorna, men det är inte lika enkelt. Fast det kanske är därför jag är teaterbesatt; motstånd, svårigheter och kurviga vägar har alltid fascinerat mig.

Fast en loj och varm sommarsöndag är det underbart att bara vara. Jag sitter som Ferdinand i gräset, doftar på blommorna och bara njuter av tonerna som svävar omkring oss. Då saknar jag inte motståndet…