DEFFAD

Vad är en man? Vad gör mannen till man? Vad händer om man väljer att betrakta mannen som det andra – det besvärliga, det som alltid är fel och som man helst vill slippa? Deffad på Teater Scenario av och i regi av Malin Axelsson fokuserar de här frågorna: Hur är det att vara en utbränd ung man? En man som egentligen borde stå på tröskeln till livet och alla möjligheter, men som istället låser in sig i källaren i barndomshemmet och vägrar gå därifrån. Mamma finns där med sina eviga smörgåsar och sina försök till kärlek och en önskan om att sonen ska söka professionell hjälp. Barndomskompisen Micke, slusken, som det går så bra för, kommer dit och även den före detta kärleken, Madde. I källaren krigar Krippa med sina demoner i sällskap av Stålmannen, gummidäcken, folkölen, en frånvarande far och filmen Die Hard. Hur ska man leva? Vad innebär det att vara man?

Jag gillar pjäsen och föreställningen och någonstans lyckas man gestalta något som vi sällan ser på scenen – vad livet här och nu i Sverige år 2006 innebär. Krippa gestaltas realistiskt, medan världen omkring honom är skruvad och galen. Alla andra karaktärer är som uppdragna barnleksaker; det är som om man nästan har skruvat för hårt med nyckeln och fjädern är på väg att gå av. Genom den spelstilen förstår vi Krippas inre kaos.

”Kaos är granne med Gud”, sa Erik Johan Stagnelius och på scenen inträder även en gudomlig madonnagestalt med jättebomber. Den heliga modern med E-kupa är vad som återstår som tröst, när kaoset sprider sig och männen får ro först när de som jättebebisar får dia hennes bröst. Kvinnan som drömmens räddare och frälsare och någonstans en hälsning till teaterhistoriens deus ex machina…

Det intressanta är dock kvinnorna i verkligheten. Mamma och Madde de drar iväg till Borås, Berlin, Goa eller vart helst vägen bär, för bort måste dem. Ingen orkar ju med denna manliga misär och misströstan. Kvinnor gör det som män tidigare alltid gjort på film, teater och i verkligheten och någonstans gillar jag det verkligen. Fast frågan är om vi bara byter roller och om det borde vara så att vi stannade kvar och gemensamt försökte lösa vår samtid och framtid… Fast hinner vi bry oss? Tåget eller flygplanet går ju snart…Världen är fylld av deffade män och vem bryr sig om den som är konturlös och formsvag?

Teater Scenario, Premiär 29 september 2006