2007

2007 var inget gott år: för lite teater, för mycket jobb och för stor sorg. 2008 blir ett bättre år – det är både jag och min väninna A övertygade om – så låt det nu bli så! Man måste få önska så här under årets sista dygn. Längtan någon annanstans är en bra drivkraft; mycket bättre än alla tänkbara nyårslöften.

Bäst var Djungelboken – otvetydigt. Teaterkonsten behöver en frälsare, någon som öppnar upp, bökar runt och rumsterar om med teaterns tunga formspråk. Jag tror att han har fötts och sakta är på väg mot sin formtopp. Jag kan bara beklaga att det blev en man igen, annars är jag helt nöjd med Alexander Mörk-Eidem, som teaterns frälsare. Skicka dit några visa kvinnor och upplys honom om det. Jag tror att hans största fiende är hans egna tvivel på sin egen kapacitet. När jag och barnen hade njutit av Djungelboken fick jag ett desperat mejl: Vad tyckte ni? Regissören och ensemblen är jättenervösa för vad de har skapat… Så tänd en stjärna ovanför hans huvud och låt Dionysos träda ner och utbrista: Detta är min enfödde son… Eller gör det inte. Låt honom fortsätta skapa, tvivla och leva. Det är ändå det vi är satta här att göra. Jag ser fram emot fortsättningen.

Mycket bra var också Birgitta Egerbladh och Folkoperans Mitt hjärta brister - kvinnlig dramaturgi och opera i skön kombo. Idag läste jag att Susanne Osten kommer att regissera Glada Änkan på Folkoperan 2008. Jag längtar redan, liksom jag ser fram emot Mästaren och Margarita på Stockholms Stadsteater. Men först blir det fem timmar August Strindberg den 9 januari. August och jag återkommer med rapport om denna föreställning och då är det ett annat år: 2008 fyllt av möjligheter!

GOTT NYTT TEATERÅR!

DECEMBERÖNSKAN

Mörker, regn och slask... Längtan är en bra drivkraft.