I skuggan av Hamlet

Det är maj och allt knoppar och spirar. Själv går jag omkring som en övervintrad genmanipulerad lökväxt och värjer mig inför solens starka strålar medan jag funderar över livets gång. Saker tickar inte min väg och jag är sen i både huvud och kropp. Då är det en tröst att se riktigt bra teater. I skuggan av Hamlet ger min hjärna en rak höger och förflyttar mig tillbaka till tonårstiden: Att vara eller inte vara?

Jag upplever en föreställning som är uppfylld av Shakespeares historia, men återberättad för vår tid. Här är Hamlet den vilsna tonåringen som har förlorat sin pappa just när han behöver honom. Kanske hann han inte ens lära känna honom ordentligt innan han dog? Också alla krav som plötsligt kastas över honom. Vem orkar ta tag i saker då?

Är Hamlet en prins eller är han en groda? Hur som helst är han i puppstadiet d v s puberteten med allt vad det innebär av ångest, äckel, lust och misstroende. Jag känner igen mig och för ett ögonblick minns jag hur det var. Det blir en snabb minnesresa tonåren tur och retur, för en blick på min egen 12-åring, som står på tröskeln till tonårstiden får mig att inse att jag idag varken är Hamlet eller Ofelia, utan möjligen Gertrud. Igår tonåring och idag mamma och snart är det sonens tur att sitta här med sina barn men med samma känsla – vad fort det gick att bli vuxen; vilket upplopp livet är.

Det är inte bara hos mig känslorna väcks, utan sonen lever med i föreställningen: skratt, rodnad, rädsla och upprördhet. Efteråt är frågorna många: Om pappa dör skulle du gifta dig med hans bror då? Tycker inte du att Hamlets riktiga pappa var elak som krävde så mycket av sin son? Tyckte Hamlet väldigt illa om råttan Polonius? Vilken scen skulle du ha tyckt vara pinsammast om du var tonåring igen?

Jag har alltid älskat Hamlet och det märks att ensemblen också gör det. Det är lycka att gå med sonen och sedan efteråt få prata om föreställningen och om pjäsen. Stackars alla er som missade denna känsloladdade lekfulla uppsättning för gårdagens föreställning var den sista. Men det brukar ju komma fler Hamlet. Fast det lär nog dröja innan Hamlet gestaltas lika verklighetstroget och samtida som i Peter Vitanens rolltolkning. Men jag och sonen längtar redan efter nästa Hamletuppsättning som vi ska få gå på.

Kanske kan man mäta teaterbesatthet i hur många tolkningar av Hamlet man har sett? Laurence Olivier, Stellan Skarsgård, Peter Stormare, Thomas di Leva, Kenneth Branagh, Mel Gibson, Per Sandberg, Helena Bergström, Ethan Hawke, Peter Vitanen… Visst är det fler jag har sett på scenen eller vita duken?

Scen: Lejonkulan, Dramaten