onsdag, februari 15, 2006

CREDO: Teaterföreställningar

Jag gillar teater för att det existerar i nuet; något oväntat kan alltid hända. Teater är egentligen som livet; helt oförutsägbart.
Jag gillar att man inte kan klippa bort det som blir fel. Det blir som det blir. I morgon är en annan dag och en annan föreställning.
Jag gillar applådtacket, värmen i salongen när skådespelarna ropas in flera gånger och till slut applåderar de sin publik och där möts vi. Ett riktigt bra applådtack är som sockerdricka i kroppen.
Jag gillar publiken, som alltid är olik och oberäknelig och det är alldeles sant att man kan ta på stämningen i salongen, när något är riktigt bra eller riktigt dåligt eller bara långtråkigt.
Jag gillar omöjligheten i ett teaterprojekt; så många yrkeskategorier som ska samlas kring en vision, en tolkning. "Ja, det är skitsvårt att få ihop det, men vi försöker i alla fall... "Och ibland blir försöket en svävande möjlighet, men ofta blir det som hundbajs i smältande marssnö; en äcklig sörja eller helt enkelt bara skit.
Jag gillar teater!

Jag ser ofta teaterföreställningar en eller ett par dagar före premiär. Det innebär att det jag ser inte är ett helt färdigt konstverk. Så de saker som jag är negativ till hinner förhoppningsvis rättas till innan premiären. Om jag tycker mycket om en föreställning brukar jag försöka se om den när den är klar. Mitt rekord är nog "Som ni vill ha det" i regi av John Caird på Stockholms Stadsteater. Den såg jag 7 gånger. En enda gång har jag gått i pausen. Då såg jag "Stormen" i regi av Jan Maagaard på Stockholms Stadsteater. Jag var på dåligt humör och skådespelarna tycktes undra vad de gjorde på scenen. Får man gå i pausen förresten?

Föreställningar som jag har åsikter om:

3 kommentarer:

Klockan 9:14 em , Blogger Skribenten sa...

YO, snygg blogg. Mig veterligt finns inte många teaterbloggar så du kommer att gå långt.

Välformulerat och initierat. Märks vilken klubb du är med i...

 
Klockan 12:31 em , Anonymous Anonym sa...

Jo, man märker att du har stöd från en klubb. Du vilar tryggt
helt enkelt.
Roligt att läsa A-M!
Min "bästa föreställning" är "I Lusthuset".
Jag var ung och oskyldig (direkt från skånska landsbygden) och ramlade in på Klarateatern. Jag tror att jag såg den fyra gånger och har fortfarande inte repat mig.
Sedan har jag inte alls varit den idoga teaterbesökare som du är!
Men nu blir jag inspirerad.

K.

 
Klockan 4:54 em , Blogger Anna Maria sa...

Ja, I Lusthuset var alldeles underbar. Minns du vattnet? Det är ju svårigheten med att rangordna att varje gång man börjar tänka kring en viss föreställning så framstår den som bäst. Minnet glider undan och väcker och gäckar oss. Vår klubbkollega har ju funderat kring minnet i sin bokblogg också. Det som är speciellt med teater är ju just att det är en kosntform som existerar i nuet. Man kan inte som i en bok gå tillbaka och kolla igen. Det är både häftigt och jobbigt!

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida